Johansson Hallänningar

Gottfrid Dahlbergs släkt
1. Auflage 2022
ISBN: 978-91-8057-093-0
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 144 Seiten

Boken handlar om min morfar Gottfrid Dahlbergs släkt. Han föddes 1893 i Okome socken i Halland. Hans far Emanuel Dahlberg föddes i Askome 1842 och hans mor Lotta Maria Bengtsdotter föddes i Okome 1852. Emanuels släkt kommer från Askome och Köinge, Lotta Marias kommer från Okome. I boken berättar jag om en del av deras förfäder och förmödrar, men också om några släktingar som emigrerade. Bilder ingår, både äldre och nutida.

Eva Johansson arbetar som släktforskare och skribent och har bl a skrivit handböcker för släktforskare, utgivna av Sveriges Släktforskarförbund. Medverkar regelbundet i flera släktforskartidningar, framför allt Släkthistoriskt Forum.

Autoren/Hrsg.

Johansson, Eva

Leseproben

Emanuels gård
Den 16 mars 1875 hade Emanuel Dahlberg köpt Nils Håkansgård i Gällsås i Okome. Han var då en fortfarande ganska ung man på 33 år och ännu ogift. Hans föräldrar bodde i grannsocknen Köinge men nu traktade han efter en egen gård. Gården han köpte var på 1/6 mantal, ingick i Gällsås nr 2 och låg vackert i en dalgång vid Ätran. Fast någon gård var det egentligen inte, bara avstyckad jord. Omkring 12 tunnland inägojord och cirka 40 tunnland skog, varav en del var bokskog. Eftersom fastigheten inte hade något hus där han kunde bo blev han hyresgäst på en granngård som kallades Lyckan. Där startade han en lanthandel där han sålde specerier, som han drev vid sidan om uppodlingen av jorden. Han måste ha varit en driftig man för samtidigt byggde han också hus på sin gård. Foto från Heden 1910, efter inflyttningen hos Karl. Från vänster Anders, Gottfrid, Emanuel, Albertina och Lotta Maria. Detta är nu baksidan av huset och vetter mot Ätran. Kusinerna på Heden. Min moster Signe tillsammans med Karls döttrar Inga och Annie. Karl Dahlberg. Jenny Johansson. Heden i början av 1900-talet. Troligen är det Lotta Maria som står framför dörren. Kanske är de övriga några av barnen. Några pigor eller drängar hade de inte då. Huset på Heden efter en omfattande renovering som genomfördes 1933. Framsidan av Heden. Gåramålningen är gjord av Oscar Bohman som är känd för att han brukade placera hästar på alla sina målningar, även om det vanligtvis inte fanns några. Huset som kallades Lyckan och där Emanuel hade sin affär finns kvar i Gällsås. Foto: Eva Johansson. Albert Dahlberg, son till Emanuel och Lotta Maria. Av bokträden skulle han göra staver. Staver är de träribbor som man gjorde silltunnor av. De skulle vara 5–15 cm breda och ungefär en halv tum tjocka. En silltunna skulle vara lite buktig på mitten och därför var staverna något bredare på mitten. Det var alltså inte bara att såga vanliga bräder. Staverna höggs på vintern och fraktades på våren till tunnbinderiet. Gottfrid har senare i livet, långt efter att hans föräldrar var döda, skrivit ner en berättelse om dem. Ur den lånar jag en del citat. På gården Nybonna, inte långt från Lyckan, bodde Lotta Maria Bengtsdotter hemma hos sina föräldrar. Emanuel och Lotta Maria gifte sig den 27 december 1878. Gottfrid skriver att gästgivare Nygren i Köinge var hedersgäst på bröllopsfesten. Hos honom hade Emanuel tidigare varit anställd. Av gästgivaren fick de en fin soppskål med sked som bröllopsgåva ”vilken var hemmets klenod i långa tider” enligt Gottfrid. Husen på gården stod klara och de kunde flytta in. Boningshuset var inte stort och fint, skriver Gottfrid, men deras eget hem. Äldste sonen Gustaf föddes på hösten 1879 och sedan följde Karl 1882, Albertina 1884, Alma 1886, Anders 1888, Albert 1891 och till sist min morfar Gottfrid 1893. Ett barn ungefär vartannat år. Emanuel odlade spannmål men hade inga djur. Han räknade med att staverna från bokskogen skulle ge honom inkomst nog att köpa kreatur för. Någon såg att anlita fanns inte och att hugga staver var tidskrävande så en hel del pengar gick till att leja arbetskraft. När staverna sedan levererades hos uppköparen blev de inte godkända utan ansågs ha för dålig kvalitet. Priset sänktes och det blev förlust i stället för förtjänst. Silltunnor gjorda av staver. Foto: Gösta Skoglund, Bohusläns Museum. Marken här vid Ätrans strand var sank och frös lätt. Emanuel hade räknat med goda havreskördar men det tog frosten ifrån honom. Priset på spannmål sjönk på 1880-talet, då man började importera från Amerika. Gottfrid skriver: ”Ingenting ville lyckas för honom hur han än bar sig åt. Tiderna var mycket svåra, fattigdomen stor och allmän, och förtjänsterna små. Barnskaran växte och fattigdomen tog alldeles överhanden. Hans framtidsdrömmar blev inte som han tänkt sig.” Ja, det måste ha varit stora bekymmer för familjen på Nils Håkansgård. I Gottfrids berättelse skriver han om olycksåren som en orsak till Emanuels senare religiösa grubblerier och hans starka tro: ”Nu insåg han att det inte var lönt att stå emot Gud längre, varför han grep sig an Guds Ord och bönen med allvar. Trots stora bekymmer med allt omkring sig och sin familj, som fick leva i fattigdom, fick han snart en tro på sina synders förlåtelse och den Helige Andes vittnesbörd att han var ett Guds barn.” Han skriver också om sin far: ”Han hade många gånger kämpat mot människor och vunnit seger, nu blev det en andlig kamp med Gud, en kamp som varade hela livet ut.” Gottfrid konstaterar att hans föräldrar var väldigt olika och att äktenskapet kanske därför inte alltid var så lyckligt. Han såg det inifrån familjen och har nog efter deras bortgång reflekterat en hel del över föräldrarna och sin uppväxt. ”Far hade ett allvarligt sätt och led mycket av svårmod, han var något häftig till lynnet. Mor hade ett annat sätt och sinnelag. Hon tog allting lätt och glatt och ville gärna meddela sig med sin nästa. Hon hade ett mycket gott och givmilt hjärta, hjälpte gärna där hon kunde, många gånger över sin förmåga, för att hålla hemmet samman och för att familjen skulle ha det bra. Fattigdomen var stor och hon kunde inte alltid förstå att Far behövde så mycket tid för bön och samtal med Gud.” Men Gottfrid skriver också: ”Mellan mina föräldrar rådde en djup och verklig kärlek, som ofta kom till synes, trots deras olika sätt och sinnelag.” Emanuel blev god vän med både komministern Reinhold Cervin och hans efterträdare Wetterberg. Cervin ska någon gång ha sagt att han aldrig träffat på någon lekman med så god kunskap om Guds ord som Emanuel. Gottfrid skriver om sin far: ”Han hade lätt för att tala med sina medmänniskor, i synnerhet de närmaste, om det enda nödvändiga. Han blev därför som en andlig fader för sin omgivning. Många ville tala med honom om sin själs frälsning och han fick visa vägen för mången vilsekommen själ. Han gick sin väg rakt fram och åtnjöt en mycket stor aktning i sin omgivning.” Söndagarna var kyrkdag, oavsett omständigheter: ”Söndagarna hölls alltid i stor helgd. Alltid besöktes gudstjänsten och ofta nattvardsbordet. Jag tror inte Far var frånvarande en enda gudstjänst på de cirka 40 år han vandrade i sin Frälsares spår. Han hade ändock tre till fyra kilometer att vandra till kyrkan i Okome. Han gick hur vädret än var.” Han fortsätter: ”Julafton var särskilt högtidlig då Far läste julevangeliet och vi sjöng julpsalmer. Då vi ätit oss mätta och Far sjungit måltidspsalmen föll vi alla på knä och bad om Guds välsignelse över högtiden. Far bad alltid bordsbönen stående och när vi var barn fick vi turas om att läsa den, också stående. Vid jul sjöng Far bordsbönen.” Gottfrid ger många exempel på hur hans fars starka Gudstro hjälpte både honom och andra. Han bad vid sjukbäddar och gav tröst. Bönens kraft hjälpte honom att ta sig över Ätran en vårdag och isen hade börjat smälta. Det var på håret att han kom fram innan isen gav med sig. Emanuel och Lotta Maria Dahlberg på ålderns höst. De var födda 1842 respektive 1852. Fotografiet är troligen från något av de första åren på 1900-talet, kanske efter flytten till Heden 1910. Men han led av svårmod och när det kom över honom, då sökte han sin tröst hos Gud. När Gottfrid föddes var hans äldste bror Gustaf 14 år. När Gustaf blev arbetsför efter konfirmationen fick han...