Andersson / Bauer / Nilsson Politikens roll för näringslivets klimatomställning

1. Auflage 2024
ISBN: 978-91-89754-49-2
Verlag: SNS Förlag
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 68 Seiten

Efter Parisavtalet 2015 har synen på politikens roll i klimatomställningen gradvis förändrats. Klimatfrågan betraktas numera som en central del av samhällsutvecklingen snarare än som ett isolerat problem. Frågan som ställs är: Hur kan samhällsutvecklingens inriktning påverkas så att ekonomin fortsätter utvecklas samtidigt som klimatmålet om nettonollutsläpp till 2050 nås? För att klara av en klimatomställning inom utsatt tid krävs strukturella förändringar av ekonomin. I denna rapport diskuteras politikens roll i att möjliggöra för näringslivet att ställa om, med utgångspunkt i forskning och lärdomar från historiska strukturomvandlingar. Författarna granskar vilka åtgärder och områden som klimatpolitiken behöver fokusera på för att Sverige, liksom övriga Europa, ska kunna uppnå det globala klimatmålet att begränsa temperaturökningen.

Fredrik N G Andersson, docent, Nationalekonomiska institutionen, Lunds universitet.

Autoren/Hrsg.

Andersson, Fredrik N. G.

Bauer, Fredric

Nilsson, Lars J.

Leseproben

Sammanfattning
Vad är politikens roll för näringslivets klimatomställning? Under lång tid har klimatfrågan betraktats som ett traditionellt miljöproblem både av politiken och inom akademin. Utsläppen blir för stora eftersom hushåll och företag inte behöver ta hänsyn till hela kostnaden av sin miljöpåverkan. En politisk lösning på detta problem har varit att sätta ett pris på utsläppen genom skatter eller system för handel med utsläppsrätter. Sedan Parisavtalet 2015 har synen på klimatpolitiken förändrats. Koldioxidpriser har varit effektiva för att uppnå begränsade utsläppsminskningar genom exempelvis energieffektivisering och bränslebyten. Men för att nå nollutsläpp krävs mer genomgripande och strukturella förändringar av stora delar av ekonomin – något som i sin tur kräver en bredare palett av kompletterande politiska insatser. Dessa behöver vara inriktade både på att bryta ned hinder och att skapa goda förutsättningar för näringslivet att ställa om. Det innebär att begreppet klimatpolitik utvidgas från idén om att den ska hantera ett avgränsat miljöproblem till att handla om en politik för en bredare samhällsutveckling inom de ramar som bland annat ges av klimatmålen. I denna rapport diskuterar vi en sådan klimatpolitik ur ett strukturellt perspektiv. Vi utgår från den senaste forskningen och lärdomar från historiska strukturomvandlingar. Ekonomin har sedan 1800-talet genomgått ett par stora strukturomvandlingar. Klimatomställningen har flera likheter med dessa omvandlingar, men även skillnader. Detta kan hjälpa oss att förstå politikens roll i att skapa förutsättningar för en klimatomställning. Ekonomins strukturer, och därigenom inriktningen på samhällsutvecklingen, beror på flera sammanhängande faktorer. Några av de viktigaste är innovationer, marknader, formella institutioner (lagar och regler), informella institutioner (normer och förväntningar) och infrastrukturer. När ekonomins strukturer förändras sker förskjutningar på alla dessa områden. Eftersom flera av områdena, direkt eller indirekt, påverkas av politiska beslut spelar politiken en central roll i varje strukturomvandling. Ibland har den varit med och drivit omvandlingen framåt genom att främja innovationer och nya marknader. Vid andra tillfällen har den i stället varit mer passiv och i efterhand anpassat institutioner och infrastruktur till den förändring som företag och hushåll skapat. I en marknadsekonomi dirigerar inte politiken direkt enskilda aktörers beslut. Olika politiska beslut och de förväntningar som skapas påverkar emellertid indirekt näringslivsaktörers agerande och därmed också ekonomins och samhällets utveckling. En viktig lärdom är att politiken aldrig kan vara neutral – en passiv politik tenderar att bevara de institutioner och infrastrukturer som stöttar nuvarande och många gånger ohållbara situationer. Historien kan hjälpa oss att förstå politikens roll i klimatomställningen, men det finns även skillnader jämfört med tidigare omställningar. Till exempel har klimatomställningen något som tidigare omvandlingar saknat, nämligen både ett slutmål, nettonollutsläpp av växthusgaser, och en sluttidpunkt, senast 2050. Detta ställer krav på politiken att ange riktning och hastighet på omvandlingen. Vidare är klimatomställningen inte lika tydligt förenad med direkta ekonomiska vinster för företag och hushåll som tidigare omställningar. Kompletterande drivkrafter än de rent ekonomiska kommer vara nödvändiga. Dessa skillnader ställer extra krav på politiken för att det ska vara möjligt att nå klimatmålen i tid. Politiken behöver ta en mer aktiv roll i denna omvandling jämfört med tidigare strukturomvandlingar och behöver sträcka sig över alla sektorer i ekonomin. Näringslivets egna utsläpp är dock koncentrerade till ett fåtal sektorer där det krävs särskilda insatser för att nå nollutsläpp. Här återfinns bland annat de materialproducerande sektorerna. Dessa utgörs av mogna branscher, och de har inte varit drivande i samhällets strukturomvandlingar sedan den första industriella revolutionen på 1800-talet. En klimatomställning karaktäriseras för dessa sektorer i hög grad av att producera liknande basmaterial och produkter som tidigare, fast med en annan teknik och ofta till en högre produktionskostnad. Kostnadsökningar för material som stål, plast och cement behöver dock inte leda till mycket dyrare slutprodukter, eftersom materialkostnaden i allmänhet utgör en liten andel av den totala tillverkningskostnaden. En omställning till en mer cirkulär ekonomi skulle betyda minskad efterfrågan på nya material, det vill säga minskad primärproduktion för dessa sektorer. Naturligtvis kan enskilda företag och länder uppleva fortsatt tillväxt i dessa sektorer, men tillväxtpotentialen på globalnivå är begränsad. Stora investeringskostnader måste därmed bäras av en industri i relativ ekonomisk tillbakagång. Dessutom är investeringscyklerna i dessa sektorer mycket långa. Centrala produktionsprocesser förnyas endast med flera decenniers mellanrum, vilket betyder att tidsramen för investeringar som ger nollutsläpp redan till 2050 är mycket snäv. Dessa faktorer gör att det finns ett särskilt behov av aktiv och dynamisk klimatpolitik som möjliggör och driver på omställningen i dessa sektorer. En sådan bred politik för klimatomställningen behöver byggas på sex pelare som stakar ut färdriktningen för samhället stödjer kunskapsutveckling och innovation skapar och reformerar marknader bygger institutionell kapacitet koordinerar insatser internationellt hanterar negativa sociala och ekonomiska effekter av en klimatomställning. Att staka ut den önskade färdriktningen genom exempelvis klimatlagar och klimatmål är viktiga verktyg för att minska osäkerheten om framtiden, men dessa mål måste då också vara trovärdiga och materialiseras på olika sätt för att bli effektiva. Stöd till kunskapsutveckling och innovation i såväl privat som offentlig sektor behövs för att öka samverkan mellan näringslivets sektorer och för att öka de relativt låga investeringarna i FoU i de utsläppsintensiva sektorerna. Existerande marknader fungerar under villkor som definierats i den fossila eran och kan därför skapa inlåsningar för många aktörer och barriärer för nya innovationer. Detta betyder att nya regleringar kan behövas för att skapa nya marknader eller reformera de existerande samtidigt som konkurrens skapas och upprätthålls. Att styra samhällets strukturomvandling mot ett klimatmål är en ny utmaning. Det behöver därför byggas kapacitet inom politik och myndigheter för att utvärdera, lära, korrigera och vidareutveckla klimatpolitiken. Dessutom måste det finnas möjligheter att utkräva ansvar av politiken. För att minska risken för koldioxidläckage och snedvriden internationell konkurrens på de globala marknader som stora delar av näringslivet arbetar på krävs också att politiken utformas med blicken på effekter som spiller över de nationella gränserna. En strukturomvandling kommer också innebära nedläggningar och förluster för vissa grupper, vilket måste erkännas och hanteras av politiken för att minska risken för att motståndet växer bland dessa grupper och regioner. Det behöver också byggas en sekventiell politik som både bidrar till utsläppsminskningar idag, och samtidigt lägger grunden för utsläppsminskningar i framtiden. Vidare krävs institutionell kapacitet för att styra utvecklingen med stark integration över olika politikområden. Det finns redan en grund genom olika offentliga initiativ att bygga vidare på, men dessa måste förstärkas. En svensk klimat- och omställningspolitik kommer naturligtvis alltid vara starkt kopplad till den politik som förhandlas i EU. EU:s gröna giv, som nu implementeras genom ett omfattande paket av direktiv och regleringar, är ett viktigt steg i rätt riktning för ett bredare grepp om näringslivets omställning. Man förlitar sig inte längre på att systemet för...