Nilsson Från å till fjäll

Fiskeberättelser från gränsbygden
1. Auflage 2020
ISBN: 978-91-985958-8-8
Verlag: Mindboozt Publications
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 180 Seiten

Det här är fiskeberättelser från Stefans barndom och fram till idag. Det finns också insprängda fakta som handlar om fiske, natur och miljö. Stefan vill förmedla både roliga berättelser och fakta till läsaren. Han tyckte att han varit med om en hel del roliga händelser i sitt fiskeliv och ville att andra skulle få ta del av dem.

Stefan är 57 år och har fiskat i hela sitt liv. Han har också vistats mycket i naturen, både i hemtrakterna och i fjällen där han är och fiskar om somrarna. Som NO-lärare på mellanstadiet har han ett stort naturintresse, brinner för sportfiske och tycker att det är extremt viktigt att vi verkligen värnar om våra fiskevatten och vår miljö,

Autoren/Hrsg.

Nilsson, Stefan

Leseproben

Abborrsoppa
Morgonsolen stiger över trädtopparna. De första strålarna träffar bergknallar och furor och färgar dem vackert gula. Dimslöjorna dansar över åkrar och ängar. De löses upp av den begynnande värmen och försvinner. En lätt bris rör om i det daggvåta gräset. Koltrastens sång hörs över skogsbygdens grantoppar. Dagen gryr. Gruset knastrar under cyklarnas målmedvetna framfart längs skogsvägen. Ibland flyger en sten iväg under däcken, ibland rullar de ljudlöst över mjukt gräs. Farten gör att luften strömmar mot ansiktet. Olika dofter avlöser varandra, vått gräs och blommor från ängen, barrskog och kåda och till sist mossens karaktäristiska doft av ljung, blåbärsris och pors. Vi är tre grabbar, min bror Roger, min kusin Ove och jag, som just har börjat ett oändligt långt sommarlov. Målet för vår cykelresa är en skogssjö några kilometer från hemmet. Vi ska ut och meta abborre. Ryggsäckarna är packade med varm choklad, smörgåsar och metmask. Alla har vi varsitt metspö nerstucket i ryggsäcken. Det är tredelade bambuspön med metrev, rödvita flöten, ett blysänke och en metkrok. Ett livslångt intresse för fiske har just fötts. Jag har inte fiskat många gånger tidigare, bara varit med min far och metat någon gång tidigare. Min kusin Ove är mer erfaren trots att han är ett år yngre. Han berättar om abborrmetets hemligheter. Man får inte ha för bråttom när det nappar. Det viktiga är att inte dra förrän flötet är helt under vattnet, säger han. Annars spottar abborren ut masken. Vi som är mindre erfarna lyssnar och begrundar. Jag kan redan se framför mig hur mitt flöte försvinner ner i djupet. Optimismen är, som hos alla småkillar, stor. Vi diskuterar redan vad vi ska göra med fångsten. För att öka intresset har min mor berättat dagen före att det går alldeles utmärkt att göra abborrsoppa på småabborrar. Utan att tänka oss för, träffade vi en överenskommelse. Vi lovade alltså att fånga en tillräcklig mängd abborrar så att mamma kunde tillaga abborrsoppa. Nu var det så att "soppa" inte lät så där väldigt fantastiskt i en tioårings öron. Men vi ville ju inte göra mamma besviken om hon nu gjorde sig besvär med att laga abborrsoppa. Vi sa till varandra att hur det än smakade så skulle vi säga att det var gott. Så är vi framme. Vi parkerar cyklarna mot en sten i vägdiket och följer stigen över mossen mot sjön. Ljungen som växer längs stigen river mot benen. Efter ett hundratal meter är vi vid sjön. Vi står en stund och tittar ut över sjön. Det är en typisk skogssjö, en knapp kilometer lång, grund och med dyig botten. Sjöns fiskbestånd är begränsat till abborre, mört, gädda och ål. En kort stund diskuterar vi vilken sida vi ska välja. Den östra är sankare med en bård av pors och ris i den här ändan av sjön. Längre bort tar granskogen vid och växer ända ner till sjökanten. På några ställen växer vass och på ett ställe en kolvassrugge. Den västra är kanten av en högmosse och betydligt torrare. Vegetationen består av småväxta tallar, ljung och blåtåtel. Vi väljer snabbt den västra sidan. Det är svårt att fiska från land, stränderna är långgrunda och dyiga. Näckrosor och sjöfräken växer långt ut i vattnet. Jag går längs sjökanten och letar efter öppningar i växtligheten där det går att slänga ut metet. Förväntningarna stiger nu när fisket strax ska börja. Allt känns som ett stort äventyr. Äntligen är det dags. Jag smyger iväg längre bort. Ove och Roger stannar kvar i närheten. Pulsen ökar när jag kommer iväg en bit ifrån de andra. Jag vet ju inte vad som väntar mig. Blicken flackar mellan sjön och mossen. Stövlarna sätts ner med yttersta försiktighet för att jag inte ska skrämma fisken i vattnet eller djur i skogen. Jag känner mig lite som en upptäckare som vandrar på stigar som ingen trampat förut. Och snart ska jag sänka ner min krok i ett vatten där ingen fiskat på länge. Kanske har ingen varit här sedan min far fiskade här som barn. Vid en glänta i näckrosbältet stannar jag och plockar ihop metspöt. Jag sätter på en livlig lövmask och slänger ut. Jag stirrar på den rödvita korken som guppar upp och ner i vattnet. Spänningen är stor, men ingenting händer under de första fem minuterna. Fantasin sätter fart. Vad finns där nere under ytan? Stora kutryggiga abborrar och gäddor med enorma käftar. Tänk om en sån fisk nappar på min krok… Så plötsligt händer något. Flötet dras åt sidan, det liksom kanar på vattnet. Det pirrar i magen. Jag väntar och stirrar nervöst på flötet. Sedan dyker det under ytan och i samma ögonblick drar jag. Ordentligt. Upp sprattlar en decimeterlång svartrandig tusenbroder. Abborren far långt upp på land och landar i ljungen. Nu gäller det att ta hand om fångsten. Tidigare har jag lärt mig hur man vrider nacken av en fisk, men det är fortfarande lite ovant. Jag tar livet av abborren och maskar på igen. Kastar ut på samma ställe. Det dröjer inte länge innan flötet på nytt vickar några gånger och sugs under ytan. När jag drar kommer den andra tusenbrodern upp ur vattnet. Även denna gång drar jag lika häftigt och abborren far långt upp på land. Jag visste det inte då, men jag lärde mig senare vad det är som gör att det blir tusenbröder i en del sjöar. Sjön verkar vara överbefolkad av små likstora abborrar. Det är inte brist på näring i sjön utan det finns för få större bytesdjur för abborrarna. Det första levnadsåret livnär sig abborren på plankton. Sedan, när de blir över 10 cm i längd, övergår de till att äta bottendjur såsom fjädermygglarver, sländlarver, vattengråsuggor och märlor. På denna diet klarar de sig tills de når en storlek av 15-20 cm. För att abborrarna ska kunna bli större krävs grövre föda, alltså småfisk. Annars kostar det så mycket energi att skaffa födan att det inte blir något över för tillväxt. Såvida det inte finns mycket rikligt av den mindre födan. Men det gör det aldrig eftersom det finns så många abborrar och skogssjöar är näringsfattiga. Fisket fortsätter. Jag sätter på en ny mask och slänger ut alldeles intill en grupp av näckrosor. Mask och krok sjunker ner i det mörka vattnet. Flötet ställer sig upp. Knappt har det kommit på plats förrän det doppas ner under ytan. Det kommer upp och nickar till ett par gånger. Så försvinner det ner i vattnet. Samtidigt drar jag och nästa abborre kommer upp i en väldig fart. Strax får jag fatt på den och lägger den jämte de andra så att abborrarna ligger i en liten rad. Efter att jag fått ytterligare en abborre kommer Roger och Ove och vi kan räkna ihop våra fiskar. Tillsammans har vi fått 11 abborrar. Det borde räcka till en abborrsoppa resonerar vi. Nu tycker vi att vi har gjort oss förtjänta av lite fika. Vi sätter oss vid sjökanten och tar fram termosar och smörgåsar. Aldrig smakar fika så gott som när man sitter ute i naturen. Mackor som är helt vanliga hemma på frukostbordet blir till delikatesssmörgåsar. Ute på sjön glittrar vågorna i förmiddagssolens sken. Jag sitter och funderar över sjöns hemligheter. Var finns de stora fiskarna? Jag är övertygad om att längre ut i sjön, utanför alla näckrosor, där går de riktiga bjässarna. Men dit når man inte med metspö, inte ens med kastspö. Det skulle behövas en båt för att nå ut dit och det har vi ingen. En dag ska jag sitta därute och fiska tänker jag. Då går varken storabborrar eller gäddor säkra. När vi fikat färdigt bestämmer vi oss för att det är dags att avsluta fisketuren. Alla är ivriga att få komma hem...